Fråga om särbegåvning och mående

Samtliga diskussioner samlade.

Fråga om särbegåvning och mående

Inläggav nilam » 29 aug 2010 07.37

Jag själv har nu genomgått tester av olika anledningar och de visar att jag är övernormal i verbal förmåga. Sen var jag normal eller låg i övre delen av vad som är normalt. Vad som nu är normalt? Men jag har alltid mått dåligt, enda sen jag var liten. Oxå anledningen till att jag gjort testerna. Nu funderar jag på om de har nåt med den verbala förmågan att göra att jag mår dåligt. I och för sig har jag ju alltid känt mig annorlunda och utanför. Kan ju lika gärna bero på övervikten som jag dragits med sen liten. Men nu funderar jag över dottern, jag vill verkligen inte att hon ska behöva må som jag gjort.

Hon däremot har haft hög status i barngruppen på förskolan och alltid varit populär men endå haft en känsla av utanförskap, tror jag. Hon undrar ofta varför barn gör på det sättet eller på nåt annat sätt. Och hon säger även nu att hon varit ensam hela dagen och ingen att leka med. Trots att jag har suttit med på förskolan hela veckan och sett att hon har ju lekt i stort sett hela tiden. Vi har inskolning på ett nytt dagis därav att jag är med i förskolan. Jag som förälder är hel nöjd med förskolan och ser att de använder pedagogik på ett helt annat sätt, barnen lär sig så mycket och min dotter har utvecklats jättemycket på bara en vecka. Det är mycket lugnare i barngruppen, barnen får inte stöka runt för mycket och personalen sitter med i leken.Tror att vi kanske kan få ett lugnt och bra sista år på förskolan.

Men frågan är hur gör man med alla existeniella frågor som dyker upp hos dottern? och skapar de lika mycket oro och ångest som hos en annan.
nilam
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 22 mar 2009 17.42

Re: Fråga om särbegåvning och mående

Inläggav MilSan » 29 aug 2010 09.32

Hej!

Exakt vad som är orsaken till hennes frågor vet man ju aldrig. Jag kan dock se en viss likhet med min dotter som är nio idag. Skillnaden är att hon var "stökig" och "bråkig" under förskoleåren. Hon hade också ofta frågor som jag uppfattade som för stora för hennes ålder. Jag tror att det bästa är helt enklt att försöka svara på din dotters frågor på ett så simpelt sätt som möjligt. Om man tror att man är borta när man dör så säg det. "Jag vet inte men jag tror..." Eller tror man att man kommer till himlen så säg det och förklara ungefär hur du tror att det är där om hon vill veta. Men svara bara på hennes frågor, hon kanske nöjer sig fast du tror att hon vill veta mer. Kan du inte svara så kanske ni kan låna böcker på biblioteket. Du skriver inte precis hur gammal hon är, men i femårsåldern om jag förstår det rätt, så, inte för invecklade svar kanske. Ofta gör man så som vuxen att man babblar för mycket, men att prata ungefär lika mycket som barnet själv är nog en bra riktlinje.

Min dotter kände sig också ensam trots att hon oftast hade barn att leka med och kompisar som ringde hem och ville leka. Den sociala biten har varit ett problem också på det sätt som du beskriver "Varför gör de så eller så?". Hon har haft svårt med empati, även upp i skolåren, inte riktigt förstått de sociala koderna vilket ju ställt till problem ibland.

På vt i förskoleklassen var vi i kontakt med BUP och fick träffa dem ett antal gånger, men de konstaterade att man inte behövde utreda vår dotter om inte vi absolut ville det. De såg bara en ovanligt viljestark flicka. Så, om man vill kolla efter särbegåvning ska man nog som förälder säga att det är det man misstänker, och inte som vi, falla offer för jantelagen - "Men inte kan väl vår dotter? Hon som är så bråkig". När inte ens BUP kan se vartåt det lutar så undrar man ju.

Som tur är tog skolan tag i det i våras och vi fick då konstaterat att hon är särbegåvad, "Förmodligen smartast på skolan" som psykologen uttryckte det. Nu har de fått upp ögonen för särbegåvning och vilka krav det ställer på pedagogerna. Vi ser framtiden an med tillförsikt.

Hoppas du får hjälp för din dotter så att hon inte hamnar i din situation som vuxen. Bry dig inte om jantelagen utan se till att få henne utredd om du har en misstanke. Du kan ju hitta kännetecknen på Mensas hemsida. Kontakta BVC så kan de säkert hjälpa dig rätt.

Lycka till!
MilSan
 
Inlägg: 13
Blev medlem: 21 aug 2010 13.17
Ort: Österlen

Re: Fråga om särbegåvning och mående

Inläggav myro » 29 aug 2010 18.24

Vår dotter blir väldigt bråkig och mår jättedåligt om skolan inte har varit tillfredsställande för henne. Hon beskrev ju första dagen i skolan som ett slöseri med tiden och vad kommer att hända efter det,tänker man.
Vi har också märkt att hon har mycket funderingar och frågor om olika saker. Vi har ju aldrig haft någon önskan att veta hur begåvad hon är, och har därför inte sökt någon utredning, men nu när vi samtalade med skolan så kom vi fram till att det är bättre för skolan att ha ett underlag för hur deras hantering av hennes situation skall se ut.
Skolpsykologen hade i våras utrett ett annat särbegåvat barn och hade sagt till rektorn att dom här barnen verkligen är speciella, på både gott och ont.
Mitt råd att ta emot all hjälp du kan få, och vänta inte som vi gjorde i fsk klassen i fjol, utan ta tag i det direkt.

Vi har idag haft kalas för vår dotter och 4 st kom inte, och jag kunde höra att föräldrarna ljög om orsak, och en flicka sa på kalaset att vad dum dom var som inte ville komma på hennes kalas. Det var ju toppen!!
Man blir som förälder lite ledsen å hennes vägnar, vilket hon själv också blev, och mycket av detta beror ju på att dom inte talar samma språk som henne och att dom inte tänker som hon.
Jag tycker att vi har ett enormt föräldra ansvar i frågan, och jag tror att detta enbart eskalerar om vi inte hjälper våra särbegåvade, allt vi någonsin kan.

Lycka till
norrhed
myro
 
Inlägg: 40
Blev medlem: 02 aug 2008 21.05
Ort: Stockholm

Re: Fråga om särbegåvning och mående

Inläggav nilam » 04 sep 2010 08.10

Hon fyller 5 i december, och många 4 åringar har ju stora frågor. Och hon har ju slappnat av lite sedan jag förklarade vad man tror händer innan och efter döden i olika religioner. Har nu mera även satt namn på religionerna iallafall den kristna tron och den muslimska eftersom hon är en blandning av dessa. Men hon valde att tro på reinkarnation och verkar tro de fortfarande eftersom ibland pratar hon om att hon ska bli en fjäril eller en ko eller nåt annat djur när hon dör. Att hon har existentiella frågor är kanske inte så konstigt, det kanske är något vi dras med i släkten då vi har ett par präster i släkten. Men de var ju får nåt år sedan jag förklarade detta för henne. Numera är det nyheterna som orsakar bekymmer. Endå har jag medveten undvikit allt vad nyheter är när hon är i närheten just för att de inte ska väcka omöjliga frågor och tankar hos henne. Men i sommar har jag släppt lite på den regeln och de innebar ju naturligtvis att hon börjar fundera och fundera. Hon pratade mycket om bilolyckorna som hände i sommras och undrade varför de hände osv. Men sen har ju de största funderingarna varit runt översvämningarna i sin pappas hemland. Jag var tydligen likadan när jag var liten. Men hon har lugnat ner sig där med tror jag när vi förklarade att pappa tar hand om farmor och dina kusiner. Och sen är de mycket frågor kring fattigdom och varför barn är fattig.
nilam
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 22 mar 2009 17.42


Återgå till Diskussion om särbegåvning

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst

cron